Kartläggning för barns språkförmåga

Idag tycker jag att vi fick en ny vinkel på språk från Ann-Katrin Svenssons sida, då hon pratade om dokumentation och kartläggning.

Svensson[1] förklarade dokumentation som ett sätt att utveckla verksamheten. Genom dokumentation och utvärdering kan vi se hur mycket utrymme vi pedagoger lämnar till barnens inflytande och intressen. Dokumentationen kan även visa oss hur barnen har utvecklats, vad barnen lär sig, vad de redan kan samt hur de lär sig. Vi kan, genom dokumentationen, få oss en tankeställare om hur vi formar verksamheten; hur vi planerar, vad vi planerar och varför. Dokumentationen kan visa oss vilka förutsättningar som ges i verksamheten för barns lärande och utveckling. Den kan även ligga till grund för utvärdering som ska göras av verksamheten. Här är det viktigt att tänka på att inte utvärdera det enskilda barnet, utan verksamheten! En tanke man kan ha med sig genom utvärderingen är: Hur gör vi gör att det ska bli bra för alla barn?

Jag känner att jag fått en klarare bild av hur dokumentationen överlag kan se ut. Sen  kommer jag väl antagligen hitta mitt sätt att dokumentera på, men att jag håller fast vid de viktiga ståndpunkterna. Dokumentationen har för mig kärnan i att visa på barnets utveckling och lärande, samt lyfta fram hur just det barnets intressen och inflytande visas i verksamheten. 

I stöddokumentet kring pedagogisk dokumentation som Anna Palmer har skrivit, lyfter hon inledningsvis fram de synpunkter jag ovan poängterat som betydelsefulla för mig. Palmer (2012) förklarar att det är vare barns utveckling och lärande som ska dokumenteras i relation till den pågående verksamheten. Det innebär att om förskolan har tema Skogens djur, då ska barnens utveckling och lärande kring skogens djur dokumenteras. Palmer (a.a) hävdar även att genom arbetet med den pedagogiska dokumentationen, blir det möjligt att utgå utifrån barnens intressen, erfarenheter och frågeställningar. Detta kan i sin tur ligga till grund för pedagogernas verksamhetsplanering.

Svensson pratade även om kartläggning av barns språkförmåga med TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) som kartläggningsinstrument. (Det finns även andra instrument, men de gick vi inte igenom.) TRAS observerar ur olika vinklar, nämligen: samspel, kommunikation, uppmärksamhet, språkförståelse, språklig medvetenhet, uttal, ordproduktion och meningsbyggnad. Syftet med att använda TRAS är att se vad pedagogerna kan göra för att förändra verksamheten så att barnet/barnen med språksvårigheter kan få bättre förutsättningar för språkutveckling och språkstimulans. 

Det som är viktigt att tänka på är att TRAS ska användas på alla barn i barngruppen, just för att det är verksamheten som ska utvecklas och inte det enskilda barnet som ska bedömas och pekas ut.

Bilden visar hur TRAS ser ut. Pedagogerna ska svara på frågor om barnet kring de olika observationsområdena. I cirkeln  fylls svaren i

utefter en 1-3 skala.

TRAS är ett helt nytt fenomen för mig. Efter idag känner jag dock att, om det används på rätt sätt och i rätt syfte, det känns som ett bra och givande instrument. Jag känner mest att det gäller att i arbetslaget diskutera frågorna som används i kartläggningen samt instrumentet som helhet, så att alla förstår varandra och använder instrumentet utefter samma förutsättningar. 

Dagens ros 
Pedagogisk dokumentation utifrån barnens utveckling och lärande

TRAS som kartläggningsinstrument för barns språkförmåga

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Palmer, Anna (2012). Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk dokumentation. Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2808

-----

1. Ann-Katrin Svensson, Kartläggning för barns språkförmåga, Campus Varberg, 2014-10-02