En heldag med museibesök både i Göteborg och i Varberg.. Hasselblad Center, Göteborgs stadsmuseum, Röhsska museet, Världskulturmuseet och Varbergs Fästning.. Tur att jag hade bra sällskap, Hanna, för annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till! Det här med museum är verkligen inte min grej. Men men, man kan inte vara intresserad av allt!
Som tur var fanns det några saker som jag fastnade vid under museibesöken, och de var:
De mäktiga byggnaderna med dess mönster och former
Röhsska museet |
Eftersom
jag redan från början hade en kass inställning till museibesök och
kände att jag mest ville få det överstökat, hade jag svårt att fastna
vid själva utställningarna. Speciellt med tanke på att de två första
besöken inte alls intresserade mig.. Dock fastnade jag istället för de
mäktiga byggnaderna och dess mönster, former och utformningar. Hur
lustigt placerade vissa fönster är (som de fönster som sitter snett på
bilden), vilka otroliga former som genomgår hela byggnaderna och hur
mycket tid och arbete det ligger bakom varje byggnad.
Jag
tror att detta även är något som barnen hade kunnat fastna vid.
Byggnadernas höjd, fönster, dörrar och storlek. Därför känner jag att
man hade kunnat använda sig utav det, stanna vid själva byggnaderna.
Använda sin närmiljö och studera olika byggnader. Man hade inte ens
behövt gå in på museet tillsammans med barnen, utan jag tror att många
barn hade tyckt det var mer intressant att studera museet utifrån. Det
tyckte jag själv i alla fall.
Det
kan kopplas till Eriksson, Mattsson och Strömboms (2004)
matematikspaning som de genomför på en kyrkogård. Där får barnen spana
efter olika mönster och former som finns på kyrkogården, och sedan skapa
sina egna kyrkor utifrån olika former. Det hade man kunnat göra
tillsammans med barnen utifrån museibyggnader också. Matematikspaning
och skapande av egna museer, som tillsammans bygger upp ett samhälle.
Det hade varit roligt att genomföra!
Jordlingar på Världskulturmuseet
En utställning som utgår ifrån oss människor, men förklarade utav rymdvarelser. Jättespännande! Vad gör vi jordlingar för något? Hur fungerar vi? Hur kommunicerar vi med varandra? Hur ser vi ut? Här får vi möjlighet att undersöka jordlingar!
En del av utställningen om jordlingar |
Vilken wow-upplevelse det var att komma in i detta rum! Vi båda blev som två barn som undersökte fenomenet jordlingar!
Detta är verkligen ett besök som jag hade kunnat tänka mig att göra tillsammans med en barngrupp. Det var barnanpassat, inbjudande, lärorikt, och väcker nyfikenheten för vad en jordling är. Barnen hade fått undersöka rummet på samma sätt som jag och Hanna gjorde. Ta in hela rummet och alla dess finesser som fanns med landningsbana, spegel över hur jordlingar ser ut, rytmhörna och massa mer!
Jag tror att detta definitivt hade kunnat vara början på ett roligt tematiskt arbete, tema jordlingar! Det är lekfullt, spännande och lärorikt. En början på ett temaarbete innehållande musik, språk, känslor, samhällskonstruerande och identitet. Skapa egna musik- och rytminstrument. Skriva, tala och leka med språket, kanske till och med hitta på ett eget jordlings-språk! Dramatisera, diskutera och fundera över olika känslor: hur blir jag är jag är arg? Bygga upp ett eget samhälle med jordlingar, deras hus, arbeten och förskolor. Bygga upp sin egna identitet, vem är jag, utifrån utforskande av jordlingar. Reflektion, problemlösning, samarbete, kreativitet och lekfullhet i ett stort projekt!
Garncirklar |
Garncirklar på Hasselblad Center
En vägg på Hasselblad Center var klädd med garncirklar som jag tyckte var helt underbara. Det var något som jag känner att man kan göra med en barngrupp, skapa egna garncirklar.Det kan vara ett kreativt projekt där varje barn får skapa sin egen cirkel, med egna färger som kan representera varje barns unikhet. När alla barn gjort varsin garncirkel kan man tillsammans sy fast dem på ett stort tygstycke, där barnen får bestämma vart de vill placera sin egen cirkel. Tillsammans har de skapat ett konstverk som kan hänga på förskolan. Konstverket ger möjlighet till sinnesupplevelser för barnen med de olika garnerna, tyget och hur de känns att ha mellan fingrarna. Ett konstverk som både stimulerar barnens kreativa sida, lärandemiljön och är ljuddämpande.
Det jag dock känner är att det inte krävs ett besök på museet för att bli inspirerad av konstverket, utan att det funkar minst lika bra att kolla på bilder och inspireras utav dem! Att känslan av konstverket får komma igenom skapandet.
Som sagt, det här med museer är verkligen inte min grej och jag har fortfarande svårt att förstå hur man kan använda museibesök tillsammans med en barngrupp. Det beror ju självklart på vilken utställning det är, men jag har inte den positiva inställningen till museibesök att jag själv hade tagit initiativet att ta med en barngrupp. Varken inställning, intresse eller förhållnings- och arbetssätt, tyvärr..
Jag tror att jag hade behövt en guide genom museibesöken som hade kunnat visa exempel på hur museerna hade kunnat användas i en barngrupp; hur de hade presenterat rummen, arbetat utifrån dem. Ja, helt enkelt hur det kan se ut om en barngrupp skulle komma just till deras museum! Precis som det var under tillfället på Komedianten med Marie Bendroth Karlsson, där Mija (pedagogen) berättade hur hon arbetade på konstmuseet tillsammans med barnen. Där väcktes min inspiration, men det försvann tyvärr under dagens museibesök eftersom det inte var någon pedagog som inspirerade mig..!
För att avsluta måste jag ändå säga att om mina blivande kollegor hade velat att vi skulle göra museibesök tillsammans med vår barngrupp hade jag självklart inte sagt nej, men jag hade inte tagit på mig den ledande rollen från början. Jag hade följt med, tagit på mig mina observationsglasögon för att se hur andra kan tänka sig att arbeta med museer och lärt mig utav mina kollegor och av pedagogerna på museerna!
Jag tror att jag hade behövt en guide genom museibesöken som hade kunnat visa exempel på hur museerna hade kunnat användas i en barngrupp; hur de hade presenterat rummen, arbetat utifrån dem. Ja, helt enkelt hur det kan se ut om en barngrupp skulle komma just till deras museum! Precis som det var under tillfället på Komedianten med Marie Bendroth Karlsson, där Mija (pedagogen) berättade hur hon arbetade på konstmuseet tillsammans med barnen. Där väcktes min inspiration, men det försvann tyvärr under dagens museibesök eftersom det inte var någon pedagog som inspirerade mig..!
För att avsluta måste jag ändå säga att om mina blivande kollegor hade velat att vi skulle göra museibesök tillsammans med vår barngrupp hade jag självklart inte sagt nej, men jag hade inte tagit på mig den ledande rollen från början. Jag hade följt med, tagit på mig mina observationsglasögon för att se hur andra kan tänka sig att arbeta med museer och lärt mig utav mina kollegor och av pedagogerna på museerna!
Dagens ros
Jordlingar
och garncirklar
Referenser
Eriksson, Christina, Mattsson, Carina & Strömbom, Carina (2004). Matematikspaning: form och mönster.
Nämnaren, nr. 1, s. 8-14.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar