Matematikseminarium

Vi började dagens tillfälle med en liten föreläsning gällande utvärderingsinstrument av matematik hos barn. Elisabeth[1] gick igenom några instrument (jag kommer inte ihåg vad de hette) som innebar att barnen skulle få olika frågor eller påståenden som de skulle svara korrekt på (och med korrekt menar jag enligt facit, även om facit visar sig ha fel!!). Utifrån dessa frågor och deras poängsystem bedöms barnens matematikförmåga. 

Detta är jag väldigt kritiskt till och skulle absolut ifrågasätta om jag får uppdraget under blivande anställningar. De här är nämligen något som motsäger allt som vi lärt oss i utbildningen kring matematik! Det som vi tidigare fått lära oss är följande förhållningssätt: 

• Matematik på leknivå
• Konkret matematik
• Stimulerande matematik
• Matematik som går att koppla till barnens erfarenheter
• Matematik på barnens nivå
• Matematik utifrån barnens intressen
• Vardagsmatematik

Utvärderingsinstrumenten som vi kollade på visade inte någon av ovanstående punkter. Jag undrar hur dessa instrument stimulerar barnen matematiskt? Hur kan vi koppla utvärderingsinstrumenten till förskolans läroplan, som är vårt styrdokument? Det är frågor som jag tror att man som pedagog måste ställa sig och besvara innan man använder sig av de olika instrumenten!

Inför seminariet skulle vi ha läst "Matematikspaning: Form och mönster" där tre pedagoger berättar om hur de arbetar med matematik i deras barngrupp. Eriksson mfl (2004) beskriver att de arbetar med matematikspaning som går ut på att de ska spana efter former och mönster på en kyrkogård. Det är i alla fall här projektet börjar ta form. Barnen får spana efter former, rita av dem och fotografera. Projektet fortsätter med att barnen får konstruera sina egna fantasikyrkor med hjälp av olika former i kartong. De olika formerna är de former som barnen fastnade vid under matematikspaningen på kyrkogården. Pedagogerna hade förberett formerna med syftet att barnen inte skulle fastna vid klippningsmomentet. Ville barnen ha andra former än de som fanns fick de rita skisser som pedagogerna sedan klippte ut. Eriksson mfl (a.a) förklarar hur de uppmuntrade barnen i deras konstruerande samt hur de lät barnen konstruera utifrån dem själva. Pedagogerna var stöttande i skapandet, inte styrande. Det märktes tydligt på deras "problemlösningsfrågor" där de stimulerade barnens tänkande istället för att tala om för barnen vad de skulle göra. Exempel på "problemlösningsfrågor" är: 

• Hur kommer man in i din kyrka? 
• Hur vill du att din kyrka ska se ut? 
• Vilka bitar kan vara bra att använda?

Eriksson mfl (a.a) menar på att problemlösningsfrågor som dessa är bra då barnen får möjlighet att reflektera över hur deras byggande ska ske. Barnen får möjlighet att tänka ett steg längre än vad de kanske hade gjort annars. 

Där vår diskussion hamnade mest var i de förberedda formerna som redan var utklippta i kartong när barnen skulle börja konstruera sina fantasikyrkor. En del av diskussionsgruppen tyckte att klippandet är en del av skapandet, och att barnen därför ska få göra det själva, oavsett vad det är för situation. Att man som pedagog alltid ska ta tillvara på barnens lärandesituationer och att pedagogerna därför inte ska förbereda för mycket i förväg. En annan del av diskussionsgruppen tyckte däremot att syftet med byggandet av fantasikyrkor var att se matematiken i det. Att synliggöra matematiken. De menade på att klippandet därför inte behövde vara i fokus vid detta matematiktillfälle, eftersom det inte var det som var i fokus. Det var alltså inte lärandesituationen kring klippandet som var det viktiga i detta projekt, utan fokusen skulle ligga på matematiken. Själv kände jag att jag var kluven just vid denna punkt, då jag anser att båda grupperna har bra poänger. Jag tror att det beror helt och hållet på hur man vinkar aktiviteten och dess syfte. Men att om barnen vid byggsituationen skulle vilja klippa egna former, så ska man som pedagog inte stoppa barnet där utan uppmuntra! Helt enkelt se till barnet, var det är för tillfället och hur det vill göra för att komma vidare.
Det är alltid intressant att höra andras tankar kring matematik, och kring litteratur som vi läser! Väldigt givande! 

Dagens ros 

Kritisk granskning av matematiska utvärderingsinstrument 

 

Referenser

Eriksson, Christina, Mattsson, Carina & Strömbom, Carina (2004). Matematikspaning: form och mönster. Nämnaren, nr. 1, s. 8-14.

-----
1. Elisabeth Persson, Seminarium; Uppföljning av Carina Mattssons föreläsning om matematik, Campus Varberg, 2014-12-17