Min pedagogiska roll utifrån ett dramaperspektiv

Dahlbeck och Persson (2010) beskriver den estetiska fantasin som ett kreativt sätt att gestalta en upplevd verklighet på. Att de estetiska uttrycksformerna kan vara ett sätt att överskrida verklighetens gränser och leda barnen in i leken och dess fantasi.
Under höstens dramatillfällen har vi fått genomföra olika dramaövningar och gestaltningar, där Dahlbecks och Perssons beskrivning passar  väl in. I drama som estetisk lärprocess får vi gestalta och ge uttryck för våra upplevelser av verkligheten. Vi får möjlighet att överdramatisera, utmana oss själva och pröva på saker som vi aldrig skulle våga i verkligheten eftersom vi alla dramatiserar. Vi får möjlighet att överskriva verklighetens gränser, för att se hur vi kan respektive inte kan agera i verkligheten. 

Gunilla Fihn[1] menar att drama är ett redskap som pedagoger kan använda för att jobba med sig själva i relation till sin yrkesroll. Att vi genom drama kan gestalta olika vardagssituationer som sker i förskolans verksamhet, och att vi genom denna gestaltning kan fundera över hur vi agerar som pedagoger. Hur vi arbetar och hur vi förhåller oss till vår yrkesroll. Här får pedagoger möjlighet att leta efter många olika möjligheter och handlingar agera utifrån för att förstå variationen, samt bli medveten om sina egna tankar och värderingar. 

Fihn förklarar drama och lek som verklighet för barnen, där de handskas med sin tillvaro. Dahlbeck och Persson (2010) menar att "estetiken ses som ett medel för att bearbeta barns upplevelser och som ett mål för att utveckla barns uttrycksförmågor". Detta kan ses tydligt i barns lek och dramatiserande, när de kliver in i en annan roll, berättar om sina erfarenheter och upplevelser med hjälp av olika uttrycksmedel: språk, gester, lek m.m. I förskolans verksamhet kan drama på olika sätt synliggöras genom teater, övningar och lekar. Då barnen lär med kroppen bör verksamheten utgå ifrån barnens konkreta sinnesupplevelser (Dahlbeck & Persson, 2010).


Lars Lindström (se Einarsson, 2013) har skapat en modell av fyra estetiska lärandeformer: OM, I, MED och GENOM. Här har jag valt att fokusera på den sistnämnda lärandeformen, då jag anser att den tydligt går att koppla till förskolans verksamhet. Lärande GENOM är det lärande som kommer genom att man har dramaövningar tillsammans med barnen. Möjligheten att testa på olika kroppsspråk, förmågan att sätta sig in i andras perspektiv och hur de kan kommunicera i olika identitetsroller samt lärandet och utvecklandet som sker kring de olika punkterna. 
Modellen visar på att det är så otroligt mycket mer lärande kring de estetiska lärprocesserna än själva ämnet: drama, textil, musik, bild. Vi lär oss genom estetiska lärprocesser, men vi kanske behöver hjälp med att få vårt lärande synligt. Därför är det viktigt att vi pedagoger benämner de olika lärandesituationer. Att vi lyfter fram de olika begreppen som kroppsspråk, identitetsskapande, perspektivstagande i processen. 

Min pedagogiska roll utifrån ett dramaperspektiv är att jag ska erbjuda och synliggöra den estetiska lärprocessen för barnen. Att jag ser det positiva i drama och allt dess lärande som genereras i övningar och aktiviteter. Att jag ser drama som ett sätt för barnen att uttrycka sina personliga erfarenheter och upplevelser, för att de ska kunna bygga upp sin självkänsla, identitet och verklighet. 

Referenser

Dahlbeck, Per & Persson, Sven (2013). Estetik i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Einarsson, Annelie (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

-----
1. Gunilla Fihn, Drama 1, Campus Varberg, 2014-09-15