Min pedagogiska roll utifrån ett bildperspektiv

Lev Vygotskij (se Levin, 2012) menar att skapandet är ett sätt att uttrycka sina erfarenheter och sin syn på världen. Ett skapande där grundregeln för barnets skapande är den lärorika processen, inte resultatet. Även Dahlbeck och Persson (2010) förklarar att skapandet är vårt sätt att förstå omvärlden, samt att förstå andra människor och även oss själva. Genom skapandet vill vi berätta något som vi upplever, samt förmedla den känslan. 

Under höstens bildtillfällen har vi arbetat utifrån ovanstående perspektiv, med fokus på processen och våra egna uppfattningar i skapandet. På så sätt blir skapandet mer personligt, unikt och variationen tydliggörs. Vi skapar alla på olika sätt! Detta bör vi pedagoger ta med oss in i förskolans verksamhet där varje barn är unikt. Det finns inte ett sätt för alla, utan varje barnen bör få pröva, undersöka och se vilken uttrycksform som funkar bäst för just henne/honom. Levin (2012) menar att det är viktigt att förskolans erbjuder en miljö där varje barn får möjlighet att uttrycka sig på sitt egna sätt. Att pedagogerna utmanar barnen och lockar dem till att undersöka i sitt skapande. Undersöka och pröva sig fram i olika tekniker och material. Läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev. 2010) lyfter fram strävansmålet att varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att skapa med hjälp av olika tekniker, material och redskap. 

Mina erfarenheter utav skapandet ute på förskolor är väldigt blandade, då det är något som verkligen skiljer sig och anpassas efter pedagogernas förhållningssätt. Dock är min uppfattning att massproduktion fortfarande är vanligt förekommande. Alla barn ska skapa likadana tomtar innan jul som ska skapas utifrån en prototyp som pedagogerna förberett. Så otroligt tråkigt och opersonligt! Ofta känns det dessutom som att prototyperna är svåra för barnen att leva upp till, och att de blir frustrerade i sitt skapande istället för lyckliga. Istället kan jag tycka att pedagogerna bör tänka om: för vem ska vi skapa tomtarna? Vill barnen skapa tomtarna? Fråga dem! De är där varje dag, rakt framför er. Fråga vad de vill skapa för något, vad de vill använda för material samt hur vi ska kunna på tag på det materialet. Vi är på förskolan för barnen, vi skapar tillsammans med barnen för barnen. Inte för att det ska bli felfria massprodukter som pedagogerna mestadels skapar. 

Men som jag sa, jag har blandade erfarenheter, vilket gör att jag även har positiva. Min praktikplats är, enligt mig, ett gott exempel. I målarrummet/ateljén/skaparrummet spenderar flera barn många timmar per dag. Här pysslar, pärlar, ritar, konstruerar och skapar de. Pedagogerna har en positiv inställning till barnens skapande, erbjuder material och är en hjälpande hand efter barnens förfrågan. Barnen har under flera tillfällen använt surfplattan till att söka fram olika pyssel som de kan göra utav återvunnit material som äggkartong och toalettrullar. Skapandet är mer fritt, sker under barnens egna förutsättningar och barnen får ge uttryck för sina erfarenheter. 

Då jag själv tycker att det är väldigt kul att pyssla och skapa, både tillsammans med barnen och själv, är jag gärna närvarande och aktiv tillsammans med barnen i skapandet på förskolan. Min positiva inställning, mitt förhållningssätt och arbetssätt tror jag ger energi, skaparlust och glädje till barnen. 

Enligt Dahlbeck och Persson (2010) bör varje förskola ha ett fritt lekande och skapande där ett medvetet utmanande pedagogiskt arbete utgör grunden för verksamheten. Där pedagogerna på ett respektfullt sätt lyssnar till varje barn och utmanar dem utifrån deras förutsättningar och erfarenheter. Lpfö98 (rev. 2010) redogör att varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att uttrycka och förmedla sina upplevelser, tankar och erfarenheter genom olika uttrycksformer såsom bild, musik och drama. Pedagogerna bör alltså vara lyhörda och utmanande för att hjälpa barnen i deras utvecklande! 

Men hur kan vi utmana barnen i deras skapande? Genom att vi frågar barnen vad de har för tankar kring deras skapande. Hur de ska göra för att komma vidare. Kommunicerar med barnen så att de kan sätta ord på sina handlingar och tankar kring skapandet (Dahlbeck & Persson, 2010). Fråga barnen vad de gör, varför de gör som de gör. Prata om processen kring skapandet (Levin, 2012). Ställa "problemlösningsfrågor" för att stimulera barnens tänkande och reflektion i deras skapandeprocess (Eriksson, Mattsson & Strömbom, 2004).

Min pedagogiska roll utifrån ett bildperspektiv/skapandeperspektiv är att uppskatta och lyfta fram barnens olika sätt att skapa på. Göra olikheterna till något positivt. Visa på att det inte finns något rätt eller fel, fint eller fult, utan att alla skapar utifrån sig själva och att resultatet visar en del av deras personlighet. Lyfta fram utforskande i skapandet. Låta barnen pröva sig fram i olika material och tekniker för att se vad som fungerar bäst för dem just här, just nu. Se, synliggöra och benämna allt lärande i skapandet: matematik, språk, naturvetenskap, samarbete, hållbar utveckling, identitetsskapandet. Prata med barnen om skapandeprocessen. Vara närvarande och aktiv i skapandet tillsammans med barnen! 

Referenser

Dahlbeck, Per & Persson, Sven (2010). Estetik i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Eriksson, Christina, Mattsson, Carina & Strömbom, Carina (2004). Matematikspaning: form och mönster. Nämnaren, nr. 1, s. 8-14

Levin, Annika (2012). Knack, knack! Finns det några skapande barn här? I Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442