Min pedagogiska roll utifrån ett tematiskt perspektiv

Kennedy (1999) beskriver hur hon i sitt arbetslag vill ha ett arbetssätt där barnens tankar är i fokus. Ett arbetssätt där pedagogerna är forskar tillsammans med barnen. Lärande tillsammans med barnen. Ett arbetssätt där allt inte bestäms i förväg, utan tillsammans med barnen hitta en väg i utforskandet. Körling (2012) förklarar hur hon arbetar utifrån små förberedelser och stora efterarbetet. Det innebär att hon har en tanke, men lämnar plats till barnens möjlighet till med- och samverkan, till barnens delaktighet. Körling lägger fokus på att fånga in barnens tankar, vad de fastnar vid, och arbetar utifrån det. 

För mig är det väldigt viktigt att som pedagog lyssna till barnens tankar i ett arbete, se till deras intressen och utveckla arbetet utefter det. Vi är i förskolan för barnens skull, och därför borde vi även utgå ifrån dem i vårt arbete. Jag har även försökt att förhålla mig till detta arbetssätt under VFU:n. Att i tema skogen lämna plats till barnens idéer om hur de vill fortsätta arbetet, utgå ifrån vad de är intresserade av kring ämnet. Det är viktigt att låta barnen få vara med och påverka sin vardag i förskolan! Genom att utgå ifrån barnen och deras intressen kan verksamhetens arbete sättas i ett sammanhang som för barnen går att koppla till verkligheten (Körling, 2012). 

För att ett lärande ska bli meningsskapande, menar Leijon (2013) att personerna i lärandet har en dialog över lärandeprocessen. I dialogen lyfts olika idéer och perspektiv fram som ligger till grund för bearbetning av processen. För att det ska uppstå meningsskapande krävs det alltså att personerna i lärandet diskuterar lärandet ur olika perspektiv. Detta kan kopplas till förskolans verksamhet där vi efter en aktivitet med barnen bör diskutera processen som vi nyss genomgått. Vi bör följa upp och prata med barnen utifrån deras upplevelser, tankar och erfarenheter. 

Men hur kan vi veta vad som är meningsfullt arbete för barnen? Persson och Wiklund (2008) menar att vi måste ta reda på barnens erfarenheter kring innehållet. Vi måste ta reda på just den här barngruppens förkunskaper, förställningar och speciella intressen kring innehållet för att kunna sätta upp rimliga mål och aktiviteter. 

Mycket pekar alltså på att det är barnen som ska vara utgångspunkten för det pedagogiska arbetet! 

Under VFU:n använde jag mig utav handdockan Bruno för att väcka barnens intresse och nyfikenhet kring tema skogen. Det är verkligen något som jag kommer att göra igen, då han blev en förlängd arm i arbetet. Forsberg Ahlcrona (2012) förklarar att handdockan kan föra barnen och pedagogen närmare varandra, och närmare aktiviteten. Att handdockan kan utveckla barnens tankemönster om att och hur andra människor känner, tänker, lär och förstår. Handdockan kan spegla barnen och deras intressen och möta barnen på deras nivå. Läroplanen för förskolan (Lpf98 rev. 2010) förklarar att förskolans verksamhet ska byggas upp så att barnens utveckling, lust att lära, utforskande och nyfikenhet stimuleras. Genom att använda en handdocka för att möta barnen i deras lärande i ett tematiskt arbete, kan läroplanens strävansmål uppfyllas.

Min pedagogiska roll utifrån ett tematiskt perspektiv innebär att jag bör ha ett öppet förhållningssätt som släpper in barnens intressen och tankar. Att jag utifrån barnens intressen kan forma meningsskapande aktiviteter där barnens lärande utvecklas och utmanas. Det gäller även att kunna ha meningsfulla pedagogiska samtal med barnen där det finns plats för öppna diskussioner utifrån barnens erfarenheter, upplevelser och tankar. Att jag som pedagog kan ta ett steg bakåt i drivande och istället stötta barnen, lyssna på dem, deras idéer och låta dem föra arbetet vidare. Här får lärandet möjlighet att utvecklas i gemenskap!

 

Referenser

Forsberg Ahlcrona, Mirella (2012). Handdockan i pedagogiken: vad handlar det om? I Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Kennedy, Birgitta (1999). Glasfåglar i molnen: om temaarbete och dokumentation ur en praktikers perspektiv. Stockholm: HLS

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Leijon, Marie (2013). Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

Min pedagogiska roll utifrån ett bildperspektiv

Lev Vygotskij (se Levin, 2012) menar att skapandet är ett sätt att uttrycka sina erfarenheter och sin syn på världen. Ett skapande där grundregeln för barnets skapande är den lärorika processen, inte resultatet. Även Dahlbeck och Persson (2010) förklarar att skapandet är vårt sätt att förstå omvärlden, samt att förstå andra människor och även oss själva. Genom skapandet vill vi berätta något som vi upplever, samt förmedla den känslan. 

Under höstens bildtillfällen har vi arbetat utifrån ovanstående perspektiv, med fokus på processen och våra egna uppfattningar i skapandet. På så sätt blir skapandet mer personligt, unikt och variationen tydliggörs. Vi skapar alla på olika sätt! Detta bör vi pedagoger ta med oss in i förskolans verksamhet där varje barn är unikt. Det finns inte ett sätt för alla, utan varje barnen bör få pröva, undersöka och se vilken uttrycksform som funkar bäst för just henne/honom. Levin (2012) menar att det är viktigt att förskolans erbjuder en miljö där varje barn får möjlighet att uttrycka sig på sitt egna sätt. Att pedagogerna utmanar barnen och lockar dem till att undersöka i sitt skapande. Undersöka och pröva sig fram i olika tekniker och material. Läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev. 2010) lyfter fram strävansmålet att varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att skapa med hjälp av olika tekniker, material och redskap. 

Mina erfarenheter utav skapandet ute på förskolor är väldigt blandade, då det är något som verkligen skiljer sig och anpassas efter pedagogernas förhållningssätt. Dock är min uppfattning att massproduktion fortfarande är vanligt förekommande. Alla barn ska skapa likadana tomtar innan jul som ska skapas utifrån en prototyp som pedagogerna förberett. Så otroligt tråkigt och opersonligt! Ofta känns det dessutom som att prototyperna är svåra för barnen att leva upp till, och att de blir frustrerade i sitt skapande istället för lyckliga. Istället kan jag tycka att pedagogerna bör tänka om: för vem ska vi skapa tomtarna? Vill barnen skapa tomtarna? Fråga dem! De är där varje dag, rakt framför er. Fråga vad de vill skapa för något, vad de vill använda för material samt hur vi ska kunna på tag på det materialet. Vi är på förskolan för barnen, vi skapar tillsammans med barnen för barnen. Inte för att det ska bli felfria massprodukter som pedagogerna mestadels skapar. 

Men som jag sa, jag har blandade erfarenheter, vilket gör att jag även har positiva. Min praktikplats är, enligt mig, ett gott exempel. I målarrummet/ateljén/skaparrummet spenderar flera barn många timmar per dag. Här pysslar, pärlar, ritar, konstruerar och skapar de. Pedagogerna har en positiv inställning till barnens skapande, erbjuder material och är en hjälpande hand efter barnens förfrågan. Barnen har under flera tillfällen använt surfplattan till att söka fram olika pyssel som de kan göra utav återvunnit material som äggkartong och toalettrullar. Skapandet är mer fritt, sker under barnens egna förutsättningar och barnen får ge uttryck för sina erfarenheter. 

Då jag själv tycker att det är väldigt kul att pyssla och skapa, både tillsammans med barnen och själv, är jag gärna närvarande och aktiv tillsammans med barnen i skapandet på förskolan. Min positiva inställning, mitt förhållningssätt och arbetssätt tror jag ger energi, skaparlust och glädje till barnen. 

Enligt Dahlbeck och Persson (2010) bör varje förskola ha ett fritt lekande och skapande där ett medvetet utmanande pedagogiskt arbete utgör grunden för verksamheten. Där pedagogerna på ett respektfullt sätt lyssnar till varje barn och utmanar dem utifrån deras förutsättningar och erfarenheter. Lpfö98 (rev. 2010) redogör att varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att uttrycka och förmedla sina upplevelser, tankar och erfarenheter genom olika uttrycksformer såsom bild, musik och drama. Pedagogerna bör alltså vara lyhörda och utmanande för att hjälpa barnen i deras utvecklande! 

Men hur kan vi utmana barnen i deras skapande? Genom att vi frågar barnen vad de har för tankar kring deras skapande. Hur de ska göra för att komma vidare. Kommunicerar med barnen så att de kan sätta ord på sina handlingar och tankar kring skapandet (Dahlbeck & Persson, 2010). Fråga barnen vad de gör, varför de gör som de gör. Prata om processen kring skapandet (Levin, 2012). Ställa "problemlösningsfrågor" för att stimulera barnens tänkande och reflektion i deras skapandeprocess (Eriksson, Mattsson & Strömbom, 2004).

Min pedagogiska roll utifrån ett bildperspektiv/skapandeperspektiv är att uppskatta och lyfta fram barnens olika sätt att skapa på. Göra olikheterna till något positivt. Visa på att det inte finns något rätt eller fel, fint eller fult, utan att alla skapar utifrån sig själva och att resultatet visar en del av deras personlighet. Lyfta fram utforskande i skapandet. Låta barnen pröva sig fram i olika material och tekniker för att se vad som fungerar bäst för dem just här, just nu. Se, synliggöra och benämna allt lärande i skapandet: matematik, språk, naturvetenskap, samarbete, hållbar utveckling, identitetsskapandet. Prata med barnen om skapandeprocessen. Vara närvarande och aktiv i skapandet tillsammans med barnen! 

Referenser

Dahlbeck, Per & Persson, Sven (2010). Estetik i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Eriksson, Christina, Mattsson, Carina & Strömbom, Carina (2004). Matematikspaning: form och mönster. Nämnaren, nr. 1, s. 8-14

Levin, Annika (2012). Knack, knack! Finns det några skapande barn här? I Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Min pedagogiska roll utifrån ett dramaperspektiv

Dahlbeck och Persson (2010) beskriver den estetiska fantasin som ett kreativt sätt att gestalta en upplevd verklighet på. Att de estetiska uttrycksformerna kan vara ett sätt att överskrida verklighetens gränser och leda barnen in i leken och dess fantasi.
Under höstens dramatillfällen har vi fått genomföra olika dramaövningar och gestaltningar, där Dahlbecks och Perssons beskrivning passar  väl in. I drama som estetisk lärprocess får vi gestalta och ge uttryck för våra upplevelser av verkligheten. Vi får möjlighet att överdramatisera, utmana oss själva och pröva på saker som vi aldrig skulle våga i verkligheten eftersom vi alla dramatiserar. Vi får möjlighet att överskriva verklighetens gränser, för att se hur vi kan respektive inte kan agera i verkligheten. 

Gunilla Fihn[1] menar att drama är ett redskap som pedagoger kan använda för att jobba med sig själva i relation till sin yrkesroll. Att vi genom drama kan gestalta olika vardagssituationer som sker i förskolans verksamhet, och att vi genom denna gestaltning kan fundera över hur vi agerar som pedagoger. Hur vi arbetar och hur vi förhåller oss till vår yrkesroll. Här får pedagoger möjlighet att leta efter många olika möjligheter och handlingar agera utifrån för att förstå variationen, samt bli medveten om sina egna tankar och värderingar. 

Fihn förklarar drama och lek som verklighet för barnen, där de handskas med sin tillvaro. Dahlbeck och Persson (2010) menar att "estetiken ses som ett medel för att bearbeta barns upplevelser och som ett mål för att utveckla barns uttrycksförmågor". Detta kan ses tydligt i barns lek och dramatiserande, när de kliver in i en annan roll, berättar om sina erfarenheter och upplevelser med hjälp av olika uttrycksmedel: språk, gester, lek m.m. I förskolans verksamhet kan drama på olika sätt synliggöras genom teater, övningar och lekar. Då barnen lär med kroppen bör verksamheten utgå ifrån barnens konkreta sinnesupplevelser (Dahlbeck & Persson, 2010).


Lars Lindström (se Einarsson, 2013) har skapat en modell av fyra estetiska lärandeformer: OM, I, MED och GENOM. Här har jag valt att fokusera på den sistnämnda lärandeformen, då jag anser att den tydligt går att koppla till förskolans verksamhet. Lärande GENOM är det lärande som kommer genom att man har dramaövningar tillsammans med barnen. Möjligheten att testa på olika kroppsspråk, förmågan att sätta sig in i andras perspektiv och hur de kan kommunicera i olika identitetsroller samt lärandet och utvecklandet som sker kring de olika punkterna. 
Modellen visar på att det är så otroligt mycket mer lärande kring de estetiska lärprocesserna än själva ämnet: drama, textil, musik, bild. Vi lär oss genom estetiska lärprocesser, men vi kanske behöver hjälp med att få vårt lärande synligt. Därför är det viktigt att vi pedagoger benämner de olika lärandesituationer. Att vi lyfter fram de olika begreppen som kroppsspråk, identitetsskapande, perspektivstagande i processen. 

Min pedagogiska roll utifrån ett dramaperspektiv är att jag ska erbjuda och synliggöra den estetiska lärprocessen för barnen. Att jag ser det positiva i drama och allt dess lärande som genereras i övningar och aktiviteter. Att jag ser drama som ett sätt för barnen att uttrycka sina personliga erfarenheter och upplevelser, för att de ska kunna bygga upp sin självkänsla, identitet och verklighet. 

Referenser

Dahlbeck, Per & Persson, Sven (2013). Estetik i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Einarsson, Annelie (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

-----
1. Gunilla Fihn, Drama 1, Campus Varberg, 2014-09-15

Min pedagogiska roll utifrån ett musikperspektiv

Anna Erhlin (2012) menar att musik som estetisk lärprocess kan vara lustfyllt, glädjespridande samt skapa samhörighet och gemenskap. Det är verkligen något som märks när musik används tillsammans med barn, eller tillsammans med ett gäng blivande förskollärare. Under höstens musiktillfällen har glädje och gemenskap verkligen varit två centrala begrepp. Så otroligt roligt och lärorikt på samma gång!
Mina erfarenheter av musik i förskolan är inte dock inte lika positiva då jag fått upplevelsen av att musik mestadels används i stressade samlingar innan lunch. Det är väldigt synd då man kan se vilken glädje musiken ger barnen. Ofta känns det som att pedagogerna inte anser att de har kunskaper och kompetensen att genomföra musikaktiviteter med barnen, då de anser att de inte kan sjunga och spela. Cecilia Ferm Thorgersen (2012) har dock en annan  syn på hur pedagogernas kompetenser kan synliggöras även inom musik: 

"...den musikaliska handlingskompetensen inte enbart handlar om att kunna spela. Det handlar om att ha erfarenhet av en mängd olika typer av musik, dess uppbyggnad, funktioner och sammanhang. Det handlar om att erkänna musikens många kunskapsdimensioner, att få tillfälle att möta dem och sätta ord på dem för att i sin tur kunna skapa möjligheter för barns musikaliska erfarenheter. 

Den pedagogiska praktiska kompetensen innefattar i stora drag erfarenhet av förskolan som utbildningssystem samt erfarenhet av barn som lärande varelser. Den didaktiska praktiska kompetensen gäller själva valen och erfarenhet av dess konsekvenser. Den teoretiska och filosofiska kompetensen innefattar därmed teorier om och tänkande kring ovanstående handlingar." (s. 84)

Det innebär att pedagoger inte behöver vara rädda för att använda musik som estetisk lärprocess. Se musiken som ett tillfälle att gå in i barnens värld, möta dem där och erbjuda dem att dela och skapa nya musikaliska erfarenheter. Ge barnen möjlighet att använda sina sinnen samt få "jag kan"-känslan. Pedagogens roll blir att vara närvarande tillsammans med barnen och låta dem fantisera (Ferm Thorgersen, 2012).

Min pedagogiska roll utifrån ett musikperspektiv är att jag ska ha en positiv inställning till musik som estetisk lärprocess, samt vara uppmärksam på när barnen tar initiativ till musikaktiviteter. Vill barnen sjunga, dansa eller lyssna på musik bör jag uppmuntra och stämma in i deras initiativtagande!  

Referenser

Ehrli, Anna (2012). Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Ferm Thorgersen, Cecilia (2012). Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Min pedagogiska roll utifrån ett textilperspektiv

Susanne Björkdahl Ordell m.fl. (2010) inleder sin bok med att förklara textil som ett pedagogiskt redskap. Här framgår textilen som ett redskap där teoretisk och praktisk förståelse kan vävas samman. Fakta, färdighet, förtrogenhet och förståelse kan bli till ett när textilen sätts in i större sammanhang där praktiska och teoretiska resonemang knyts samman. För att jag som pedagog ska kunna leva upp till deras syn på textil, krävs det att jag har en positiv inställning till materialet samt hur det kan användas i en barngrupp. Det gäller att jag ser möjligheterna i materialet! 

Björkdahl Ordell (a.a) menar att textil som redskap har många olika fördelar och vinklar, exempelvis: 

• det är anpassningsbart efter barnens åldrar, aktiviteter och teman
• det har stor utvecklingspotential
• textil som genusöverbryggare, för att utmana de stereotypa könsrollerna (vad som är typiskt för tjejer respektive killar) 
• textil som redskap för att lära matematik, språk, hållbar utveckling och samarbete

Detta är vinklar som märks när man arbetar med textil! Materialet är lätt att variera, anpassa och använda utifrån olika syften och mål. Textil är roligt att använda, och det ger glädje i all sin variation; färger, former, materialets olika utformningar.

Under terminens gång har vi tovat, broderat, gjort textiltryck samt skapat med textil som ett återvunnit material. I alla processer har vi återkommit till lärprocesser som ständigt pågår i förskolan; matematik, språk, problemlösning, samarbete, naturvetenskap och skapande. Det är inte svårt att hitta allt detta i arbetet med textil! Det gäller dock att jag som pedagog lyfter fram alla dessa vinklar för barnen. Att jag belyser begreppen, pratar kring dem och diskuterar med barnen vad de innebär för dem. Att jag som pedagog kan se lärandet i att använda textil som estetisk lärprocess. Textil som pedagogiskt redskap är en metod att använda för att möta barnen på deras lärandenivå! 

Hindret som jag tror att många pedagoger, däribland även jag, stöter på när det hör textil är att de inte har kunskapen för att kunna lära barnen. Men det handlar inte om att vi pedagoger ska kunna sy korrekt, eller brodera i syfte att produkten ska bli felfri. Tanken är att vi ska erbjuda materialet för barnen som ett skapandematerial, ett alternativ till målarfärger, trolldeg och pärlplattor. 

Textil har aldrig varit något som tilltalat mig personligen då jag inte varit bra på det, men denna terminen har jag verkligen fått fundera över mina egna uppfattning, både av hur materialet kan användas och vad det innebär. Min syn har utvecklats genom att jag arbetat med det på ett roligt sätt med simpla material, där processen varit i fokus, inte produkten, vilket det varit vid mina tidigare erfarenheter ifrån grundskolan. Det är ett förhållningssätt som jag tänker ta med mig ut i min blivande yrkesroll; att se processen, skapandet och användandet av textil som material som det betydelsefulla. Min inställning till textil som pedagogiskt redskap är att det är givande, roligt, meningsskapande och kan leda till lärande genom textil på en mer avslappnad nivå, exempelvis lärande av matematik.

Min pedagogiska roll utifrån ett textilperspektiv är att använda materialet utifrån barnens förutsättningar, koppla det till barnens tidigare erfarenheter och till förskolans verksamhet, samt att se lärandet i materialet. Se möjligheterna med materialet som pedagogiskt redskap!

Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell] 

Museibesök

En heldag med museibesök både i Göteborg och i Varberg.. Hasselblad Center, Göteborgs stadsmuseum, Röhsska museet, Världskulturmuseet och Varbergs Fästning.. Tur att jag hade bra sällskap, Hanna, för annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till! Det här med museum är verkligen inte min grej. Men men, man kan inte vara intresserad av allt! 

Som tur var fanns det några saker som jag fastnade vid under museibesöken, och de var:

De mäktiga byggnaderna med dess mönster och former

Röhsska museet

Eftersom jag redan från början hade en kass inställning till museibesök och kände att jag mest ville få det överstökat, hade jag svårt att fastna vid själva utställningarna. Speciellt med tanke på att de två första besöken inte alls intresserade mig.. Dock fastnade jag istället för de mäktiga byggnaderna och dess mönster, former och utformningar. Hur lustigt placerade vissa fönster är (som de fönster som sitter snett på bilden), vilka otroliga former som genomgår hela byggnaderna och hur mycket tid och arbete det ligger bakom varje byggnad. 

Jag tror att detta även är något som barnen hade kunnat fastna vid. Byggnadernas höjd, fönster, dörrar och storlek. Därför känner jag att man hade kunnat använda sig utav det, stanna vid själva byggnaderna. Använda sin närmiljö och studera olika byggnader. Man hade inte ens behövt gå in på museet tillsammans med barnen, utan jag tror att många barn hade tyckt det var mer intressant att studera museet utifrån. Det tyckte jag själv i alla fall. 

Det kan kopplas till Eriksson, Mattsson och Strömboms (2004) matematikspaning som de genomför på en kyrkogård. Där får barnen spana efter olika mönster och former som finns på kyrkogården, och sedan skapa sina egna kyrkor utifrån olika former. Det hade man kunnat göra tillsammans med barnen utifrån museibyggnader också. Matematikspaning och skapande av egna museer, som tillsammans bygger upp ett samhälle. Det hade varit roligt att genomföra!  

Jordlingar på Världskulturmuseet

En utställning som utgår ifrån oss människor, men förklarade utav rymdvarelser. Jättespännande! Vad gör vi jordlingar för något? Hur fungerar vi? Hur kommunicerar vi med varandra? Hur ser vi ut? Här får vi möjlighet att undersöka jordlingar! 

En del av utställningen om jordlingar

Vilken wow-upplevelse det var att komma in i detta rum! Vi båda blev som två barn som undersökte fenomenet jordlingar! 

Detta är verkligen ett besök som jag hade kunnat tänka mig att göra tillsammans med en barngrupp. Det var barnanpassat, inbjudande, lärorikt, och väcker nyfikenheten för vad en jordling är. Barnen hade fått undersöka rummet på samma sätt som jag och Hanna gjorde. Ta in hela rummet och alla dess finesser som fanns med landningsbana, spegel över hur jordlingar ser ut, rytmhörna och massa mer! 

Jag tror att detta definitivt hade kunnat vara början på ett roligt tematiskt arbete, tema jordlingar! Det är lekfullt, spännande och lärorikt. En början på ett temaarbete innehållande musik, språk, känslor, samhällskonstruerande och identitet. Skapa egna musik- och rytminstrument. Skriva, tala och leka med språket, kanske till och med hitta på ett eget jordlings-språk! Dramatisera, diskutera och fundera över olika känslor: hur blir jag är jag är arg? Bygga upp ett eget samhälle med jordlingar, deras hus, arbeten och förskolor. Bygga upp sin egna identitet, vem är jag, utifrån utforskande av jordlingar. Reflektion, problemlösning, samarbete, kreativitet och lekfullhet i ett stort projekt!

Garncirklar

Garncirklar på Hasselblad Center

En vägg på Hasselblad Center var klädd med garncirklar som jag tyckte var helt underbara. Det var något som jag känner att man kan göra med en barngrupp, skapa egna garncirklar.Det kan vara ett kreativt projekt där varje barn får skapa sin egen cirkel, med egna färger som kan representera varje barns unikhet. När alla barn gjort varsin garncirkel kan man tillsammans sy fast dem på ett stort tygstycke, där barnen får bestämma vart de vill placera sin egen cirkel. Tillsammans har de skapat ett konstverk som kan hänga på förskolan. Konstverket ger möjlighet till sinnesupplevelser för barnen med de olika garnerna, tyget och hur de känns att ha mellan fingrarna. Ett konstverk som både stimulerar barnens kreativa sida, lärandemiljön och är ljuddämpande. 

Det jag dock känner är att det inte krävs ett besök på museet för att bli inspirerad av konstverket, utan att det funkar minst lika bra att kolla på bilder och inspireras utav dem! Att känslan av konstverket får komma igenom skapandet. 

Som sagt, det här med museer är verkligen inte min grej och jag har fortfarande svårt att förstå hur man kan använda museibesök tillsammans med en barngrupp. Det beror ju självklart på vilken utställning det är, men jag har inte den positiva inställningen till museibesök att jag själv hade tagit initiativet att ta med en barngrupp. Varken inställning, intresse eller förhållnings- och arbetssätt, tyvärr.. 
Jag tror att jag hade behövt en guide genom museibesöken som hade kunnat visa exempel på hur museerna hade kunnat användas i en barngrupp; hur de hade presenterat rummen, arbetat utifrån dem. Ja, helt enkelt hur det kan se ut om en barngrupp skulle komma just till deras museum! Precis som det var under tillfället på Komedianten med Marie Bendroth Karlsson, där Mija (pedagogen) berättade hur hon arbetade på konstmuseet tillsammans med barnen. Där väcktes min inspiration, men det försvann tyvärr under dagens museibesök eftersom det inte var någon pedagog som inspirerade mig..!

För att avsluta måste jag ändå säga att om mina blivande kollegor hade velat att vi skulle göra museibesök tillsammans med vår barngrupp hade jag självklart inte sagt nej, men jag hade inte tagit på mig den ledande rollen från början. Jag hade följt med, tagit på mig mina observationsglasögon för att se hur andra kan tänka sig att arbeta med museer och lärt mig utav mina kollegor och av pedagogerna på museerna!

Dagens ros 

Jordlingar och garncirklar  

Referenser

Eriksson, Christina, Mattsson, Carina & Strömbom, Carina (2004). Matematikspaning: form och mönster. Nämnaren, nr. 1, s. 8-14.